Suddens första 12 veckor

 2006 april maj juni juli augusti september oktober november december

 

Den 18/1 2006 föddes Sudden eller som han heter egentligen, Catitziés Bodyguard.
Uppfödarna heter Ing-Marie och Per Jonsson och bor i Hovmantorp.
Besök gärna deras hemsida http://www.catitzies.nu/
Två pojkar blev det i kullen. Basic och  Bodyguard . En liten bonussyster fanns redan, Smulan.
Hon var bara en vecka gammal. Eftersom hennes mamma var sjuk fick Suddens mamma,
Cheyenne även hjälpa till med omvårdnaden av lilla Smulan.
 
 
foto Ing-Marie


foto Ing-Marie


foto Ing-Marie

4 veckor      foto Ing-Marie

4 veckor
      foto Ing-Marie


5 veckor     foto Ing-Marie



6 veckor    foto Ing-Marie
                    


    Här tillsammans med brodern Basic och
    lilla Smulan 6 respektive 7 veckor gamla. 
   
foto Ing-Marie


  Basic & Sudden 7 veckor     foto Pirkko Meinking
 


   7 veckor     foto Ing-Marie


10 veckor     foto Ing-Marie


     Jag satt här först, eller hur matte?
   
 foto Ing-Marie

Vi hälsade på Sudden första gången den 18 mars.
Där busade han omkring med sin bror Basic och lilla Smulan. Nej faktiskt, första gången vi såg honom
var han stillsam. Det var mest de andra två som
busade runt. Det försäkrades att han i normala
fall var en riktig buse.



Kan detta vara min blivande husse? 
foto Ing-Marie


Utfodring med hemmagjord bebismat


Sova sova sova  foto Ing-Marie


Drygt ett kilo kattbebis


Får vara med även vid fikat


Spanar in sin blivande matte





Ulltotten



Vem är vem?


Vi fick en mycket fin kontakt med Ing-Marie och Per det blev en del mail och telefonsamtal.
Så kom erbjudandet att komma på ytterligare ett besök och stanna över natten.
Detta erbjudande var allt för frestande. Tänk att få rå om Sudden i två dagar.
Eftersom Håkans tidigare inplanerade aktiviteter blivit inställda var det bara för mig att
försöka byta bort några arbetspass, och så var det avgjort.

Vi kom till Hovmantorp på lördagen den 1 april. Det blev en jättetrevlig helg tillsammans med
Sudden och övriga familjemedlemmar. God mat, dryck och mycket mycket kattkel.



Så mjuk och god



Högst upp ligger Sudden



Vad får man inte stå ut med?



Pappa Tiger med sina små



Pappa Tiger



Det
serverades katt till kaffet


Ing-Marie & Sudden


Söt



Lika söt här



En sån liten underbar krabat. Han kunde
till och med vinka när vi skulle åka hem.


******************************************************************************************
******************************************************************************************
Nu var det bara 11 dagar kvar tills vi skulle få hämta hem honom. Det kändes som en evighet.
Sista veckan räknade jag timmarna. En lista upprättades, där varje timma bockades av och
bredvid fanns en bild på det lilla "krypet".

Nedräkning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Klockan

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

1

2

3

4

5

6

7

8

torsdag

 x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

 x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

fredag

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

lördag

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

 x

söndag

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

måndag

x

x

x

x

x

x

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tisdag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

onsdag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

torsdag

Hämta Sudden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                


Dramatik.
Vi planerade att åka hemifrån strax efter klockan sex på torsdags morgonen den 13:e april.
Kvällen innan ringde Ing-Marie och var förtvivlad. Sudden hade kräkts och var lös i magen.
För övrigt verkade han pigg. Ingen av dom andra missarna visade tecken på att må dåligt.
Möjligen hade han ätit lökskal, vilket hon hittat rester av på köksgolvet. Jag försäkrade att
vi kunde ta hand om honom även om han hade diarré. Men att lämna ifrån sig en kattunge med
 dessa symtom var otänkbart för Ing-Marie.
Åtgärder var redan insatt, medicin och vätskeersättning. Beslut togs att vi skulle se hur han
mådde under natten. Hon lovade ringa före klockan 05:30 om hämtningen skulle ställas in.
Nej, nej det kunde inte vara sant, vi som längtat så att få hämta hem honom.

Torsdag morgon 13 april.
Just som jag stigit ur duschen kl. 05:25 ringer telefonen. Vi svarar inte, var min första tanke
och kommentar till Håkan. Men det gjorde vi förstås. Det var Ing-Marie. Men som tur var ville
hon bara berätta att natten varit lugn, ingen kräkning eller diarré. Han hade sovit tätt inpå sin
matte och båda hade njutit av att få rå om varann en sista natt. Som grädde på moset fick vi
höra honom spinna via telefonen.
YES! nu var det grönt.
 

*******************************************Upp**************************************************
************************************************************************************************

Strax efter klockan 09 på morgonen anlände vi till Hovmantorp.
Vi stannade några timmar för att ge Sudden en möjlighet att vänja sig.
Sen blev det avskedsstund med alla i familjen. Han fick till och med snutta lite på
extramamma Barbie medan hon passade på att tvätta honom.
Så äntligen var stunden inne då fick ta Vår lilla Sudd och resa hem.

 


Buren inspekteras innan hemresan


 Instängd

Resan gick bra, lite gnäll och lite sova. Han fick komma ut ur buren en stund (när inte husse såg). Sen fick burdörren stå öppen så att jag kunde
hålla i en tass. Då kände han sig tryggare och stannade självmant kvar i buren.
 



  Fortsätt gärna följa Suddens uppväxt.       
Hemma april 2006
 

***********************************************Upp*********************************************
************************************************************************************************

Fotogalleri 2006  2007  2008  2009  2010               Sallys första 12 veckor